traphimself

Misären går inte att ta miste på. Än en gång står man här, blottlagd i sin egen besvikelse . Än en gång klarar de inte trycket. Jag förstår inte varför man inte lyckas när det väl gäller! Vad är det som gång på gång sätter käppar i hjulet? Är det nerverna som spökar på grund av det massiva trycket från klubben? dåliga förberedelser? bristfällig motivation? Dålig lagkänsla? Jag vet inte, men det enda jag är säker på är att än en gång har laget i hjärtat misslyckats och frågan är nu om kraftansträngningen förlorar sin glöd?

/traphimself