traphimself

Vad är det som gör att människor lägger ner sin energi och allt i en sport som ishockey? Beror det på bristande kärlek till familj under uppväxt eller den tid som passerar i nuläget? Jag vet inte men någonting beror det på som skapar en otrolig känsla av välbehag att se, höra och uppleva sitt eget lag slå, krossa och pissa på sitt motstånd på det mest bisarra och förnedrande sätt. Vad är det som kan slå en kommentar till en person vars hjärta tillhör en rivaliserande klubb som gör att denne slås ner till ren stumhet?

I dagens läge är detta något som jag drömmer om. Detta på grund av att mitt förtroende, tillit och nyckel till mitt hjärtas allra mörkaste rum tillhör ett lag vars ställning i sveriges hockeyroom inte är det bästa - för tillfället. De säger att det sista som överger människan är hoppet. Detta förbannade, mytomspunna begrepp är något som man som supporter och fan till en av sveriges mest anrika och traditionella klubbar, har fått leva på i många, tunga och sorgliga år. Jag pratar givetvis om Leksands IF, klubben vars supportrar inte bara stannar innanför dalarnas gränser utan löper över hela vårt avlånga land. Frågan är - hur länge?

Jag är en stolt leksandssupporter sen tidig barndom och har alltid sett Leksands IF som något speciellt, det där laget som kan göra vad som helst, slå vilka som helst. Att få gå på en Leksandsmatch är en fröjd, en upplevelse och en ren uppvisning. Inte alltid dock. Dagens Leksand och de senaste årgångarna av lagbygget har inte uppfyllt de höga förväntningar som ligger på laget. Leksand har alltid varit känt för att vara det där stjärnspäckade laget som hellre gör en passning för mycket och lirar ut motståndarna istället för att gå rakt på sak. Ett riktigt publiklag.

Dagens Leksand ser dock spännande ut med både rutinerade spelare som en av NHL historiens största målvakter genom tiderna, Ed Belfour som med förhoppningsvis fint målvaktspel, även kan ge de färska spelarna i Leksand fin feedback och rutin som förhoppningsvis leder till en oslagbar kombination!

Toppar och dalgångar har dock avlöst varandra genom åren och detta sliter på det blåvita hjärtat som får utstå en hel del smärta. Men jag hoppas innerligt att Leksand kan bli det där stabila laget som man drömmer om, mot kvalserien och mot elitserien där Leksands IF hör hemma, oavsett vad hockeysverige anser.
Ikväll drar återtåget igång, med match mot AIK...

/LIFhimself